Fvunderingar som nedskrifvits av en bäckfijätter tvenne alnar från ett vattenfvall
Dagens inlägg går i stick och stäv med det förra ty vädret vände (i ordspråkets halvrätta bemärkelse) kappan efter viden och väckte en stolt patriotism i mitt blod. Sverige är vackert när hon sminkas av gröna blad och blommor i allsköns färger. Solen blottar moder Sveas vackra drag och lockar fram livet i landet som påminner om någon målning av Zorn eller någon visa av Bellman.
Men när molnen kastar trista skuggor över Sverige så är det ett fult och deprimerande land vi bor i. Och tyvärr inte fult på samma omoderna och humoristiska sätt som ett par långkalsonger från förr, utan ful på ett tråkigt sätt som en växande leverfläck i ansiktet. Och det är inte deprimerande på samma ondskefulla och mörka sätt som i norsk black metal, nej för sjutton gubbar, Sverige är deprimerande på ett fullt funktionellt sätt som en grå stämpelklocka.
Men nu är det underbart att vara i Sverige och njuta av vädret som vi skäms bort med. Trots att nationalstaten är ett jävligt borgerlig påhitt som borde skrotas så vill jag nu utropa:
Heja Sverige!
Men när molnen kastar trista skuggor över Sverige så är det ett fult och deprimerande land vi bor i. Och tyvärr inte fult på samma omoderna och humoristiska sätt som ett par långkalsonger från förr, utan ful på ett tråkigt sätt som en växande leverfläck i ansiktet. Och det är inte deprimerande på samma ondskefulla och mörka sätt som i norsk black metal, nej för sjutton gubbar, Sverige är deprimerande på ett fullt funktionellt sätt som en grå stämpelklocka.
Men nu är det underbart att vara i Sverige och njuta av vädret som vi skäms bort med. Trots att nationalstaten är ett jävligt borgerlig påhitt som borde skrotas så vill jag nu utropa:
Heja Sverige!