Bögar och flator ultra-deluxe varje vaken stund!

På Tv visas ett program om lesbiska kvinnor som kommer ut ur garderoben när dom är runt 40 år. Kvinnorna målas upp som självständiga och starka hjältar som följer sitt hjärta. Är man lesbisk så ska man vara det tycker jag med, men jag har ändå svårt för att dessa kvinnor inte målas upp som hemska skurkar med tanke på att dom självklart har varit gifta och tillochmed skaffat barn.  Hela familjelivet har varit en lögn.

Om man är homosexuell så ska man vara bekväm med det och böga/lebba som man vill. De senaste åren har homosexualitet blivit modernt och hippt. Töntiga killar renoveras av bögar på tv, bögar designar och möblerar våra hem, bögar planerar fester och tillställningar där gräddan träffas, heterosexuella tjejer hånglar med varandra på krogen så fort en kamera tas fram. Det är inne att vara homo!

Och många är homo så mycket dom bara kan så ofta dom bara kan. Homos kommer stolta ut ur garderoben varje dag och ska prata om sin "livsstil" och berätta om hur lyckliga och självständiga dom är.
Jag antar att detta styrs av samma del av hjärnan som även gör sig påmind hos vissa invandrare. (Man flyttar från turkiet till sverige och plötsligt är man mer turk och stolt än man någonsin var i turkiet.)

Men jag personligen skiter i om du är bög/flata eller asexuell. Först och främst är du en främling. Jag bryr mig inte om min ica-handlare är homosexuell. Så länge ica-butiken bistår med utgången mjölk och multig tonfisk av märket euroshopper så spelar det ingen roll hur mycket pung affärsinnehavaren suger på sin fritid. Det är först när mjölken inte köps in pga att pungsugning snodde tid från inköpningen som jag blir sur.

Elda för pengar

Den gamla världen brinner i den nya världens industrier. Svart och giftig rök stiger mot skyarna och kryper ner i jordens fundament och försurar land, vatten, luft och liv. Isbjörnar drunknar i de växande avstånden mellan isklipporna. Fåglar fastnar i oljespill och dör. Stora mängder livlösa fiskar spolar upp på stränderna runt om i världen.

Men detta är ett nödvändigt ont för att underhålla konsumtionen och upprätthålla en stimulerande ekonomi. Det är vår plikt som människor på jorden att skaffa pengar genom att tproducera för att sedan spendera dessa pengar på produktionen så att andra människor kan ta över våra pengar och betee sig likadant. Detta är mycket viktigare än något annat.
Tyvärr har det visat sig att det inte är många av oss här på jorden som verkligen gynnas av detta. Det har visat sig att det mest är dem som styr kapitalet och dom som redan har kapital som verkligen gynnas. Men som tur var så tänker vi andra inte på detta så ofta. Vi har fullt upp med att försöka svarva ihop förgasare på någon bilfabrik.

.. jag är inte kommunist.. jag bara funderar..... och överdriver... och blir sur..... ibland...

Bögväder över Sverige

När man sätter på tv 4 och kollar på väderleksrapporten dagligen under en viss period så inser man snart att Stockholm som får stå ut med extremt mycket regn, inte behöver stå ut med lika mycket regn som andra delar av Sverige. I norra norrland och skåne så regnar det näst intill 100% av dygnet nu på sommarhalvåret. Man nästan ser hur metrologen skäms när hon presenterar en karta av moln och regn, likt en sjunde-klassare som kommer hem till föräldrarna med sin första röklapp från skolan. Nu är det tydligen vi i Stockholm som har "tur" med vädret i jämförelse med andra delar av landet. Vårat vädet suger, men det suger inte lika jävligt som skånes väder.
Bara detta inte betyder att det blir total skånsk och norrlänsk inflyttning till stockholm så bostadspriserna stiger...........

Stek stek

Även jag kan vara en stekare. Igår var jag på sturecompagniet och dansade lite tillochmed. Jag  drack dyrt oc h såg ner på folk utan stil och klass. Det var glassigt och jag kände mig glamourös. Jag önskade att Tommy Zetraeus  skulle komma och avsluta sitt jobb.
Stek

Mötet med den jävla kärringen

"ursäkta..."
"en liten fråga bara"
"är du ledig eller?"

Jag minns inte vilken av dessa standardfraser hon öppnade med för att få min uppmärksamhet, men någon av dem var det. Och där stod hon rakt framför mig med en bestämd min och sin birollsfamilj. Hon själv hade huvudrollen i pjäsen "världen" och hon var det viktigaste och mest centrala som fanns... enligt sig själv iallafall.
Jag bestämde mig för att barnet hon höll i famnen var hennes förstfödda. Barnet var ungefär 6 månader gammalt och mamman var ungefär 40 år äldre. Hon hade nog satsat på karriären innan hon skaffade barn. Nu är hon nog mammaledig från sitt jobb som viktig projektledare någonstans. Hon spenderar nog dagarna i sjöstaden där hon bor med andra alldeles för gamla småbarnsmödrar. Där sitter dom med sina barnvagnar och kaffe-lattes och pratar om det viktigaste och mest intressanta i världen - sig själva.
Jag tyckte synd om hennes barn som nu låg intill hennes kropp som gett efter för tyngdlagen. Jag såg ned på hennes slappa och feta mage och hoppades för världens skull att det bara var dyra efterrätter och mjölkig kaffe som skvalpade runt där, och att hon inte var havande igen.

Hon berättade om att hon ville ha vårat fasade golv, men golvet var tydligen inte tillräckligt fasat för hennes genuina smak. Hon ville ha mer fasning. Mer och bättre. Hennes man var nöjd med den fasning som var men han var ju bara en biroll så hans åsikt var inte mycket värd.
Jag ringde till den semesterlediga golvleverantörens privata mobil och tog  reda på  de faktan jag behövde. Han svarade tålmodigt på mina frågor och jag vidarebefodrade till kärringen som inte nöjde sig med svaret.

Hon ville att jag skulle trolla eller uppfinna något som kunde fasa golvet efter hennes önskemål. Hon var ju upptagen med sig själv dygnet runt så varför skulle inte jag vara det?
Jag samlade all min tålamod och förklarade så sansat som möjligt att jag inte kunde tillfredsställa hennes behov. Hon vände argt på klacken och marcherade  iväg med sin man som en svans och sitt barn som en trofé utan att säga hej då eller ens tacka.

Nu sitter hon nog i sin pinsamt omoderna sjöstadslägenhet som inte har renoverats sen 2005 och äter någon exotisk choklad och gnäller om den dåliga servicen hon fick idag av en hemskt otrevlig försäljare.
Det oviktiga barnet skriker i bakgrunden utan att det ens har bett om lov. Hennes man försöker nervöst att tysta barnet så att kärringen inte ska få migrän igen. Där ligger hon på sin dyra soffa och tänker
" det är synd om mig, jag får aldrig som jag vill. Vart är världen på väg egentligen?"
Och det ÄR synd om henne.. enligt henne själv iallafall...

Läser andras bloggar -Skäms på er!

Jag sitter i min mysiga ensamhet och kollar på "alla älskar raymond" och läser bloggar från blogg.se´s listor. Det är intressant att läsa om vad som rör sig i okända människors huvuden. Man får en inblick i hur vanliga människor tänker och fungerar. En sak som skrämmer mig är att alla tjejer på "mest aktiva"-listan bara skriver om vilka kläder de ska ha på sig eller köpa.
"Idag ska jag klä mig i ett linne från chanel. Mina prinsesskor har märket prada och byxorna kommer från calvin klein. Handväskan är en dolce gabbana och mina otroligt stora solglasögon är självklart också chanel"

Hur i helvete ska man som läsare reagera på detta? Jag reagerar med gråtmild passivitet. Jag försöker hitta något sätt att stoppa denna sjukt egocentrerade glamourtrend som sprider sig i människors medvetande men jag finner inget svar och inser att det är ett hopplöst uppdrag.
Så tills dess att någon smartare person än mig stoppar detta tramsiga vansinne så antar jag att jag kommer få läsa om vad tjejer som kallar sig "prinsessor" eller "sessor" har på sig för kläder. Under tiden så går jag in i badrummet insvept i mitt täcke från ikea, med kalsonger från H&M och spyr i min porslinstoalett med märket gustavsberg.

Förlåt mig Peter LeMarc

Imorse var jag upp med tuppen och gick till gymet tidigt som fan. Jag är ledig från jobbet idag så jag tänkte ta vara på den här dagen och ta hand om mig själv och göra saker som jag tycker är roliga. Väl nere på gymmet ligger jag och maxar bröstmusklerna med en 14-kilos hantel i vardera hand, svetten lackade på min panna och jag pressade mig igenom alla 8- repetitionerna. När jag kom upp i sittande ställning så snurrade det i mitt huvud som det gör efter hårda ansträngningar. Jag försökte fixera min flackande blick i spegeln som stod framför mig.
Där stod Peter LeMarc på en spring-maskin och trampade. Jag började minnas att Peter har skrivit en del bra låtar och har nu (sedan jag kommit hem) skaffat mig en skiva med honom på ett mindre lagligt sätt.
Jag ber om ursäkt för denna förlorade inkomst Peter, men jag antar att du är rikare än mig trots allt. Det rättfärdigar inte mitt beteende men jag tror nog att du fått en hel del pengar genom låtar som "Mellan dej och mej" och "
Sången dom spelar när filmen är slut". Underbara låtar Peter! Och jag kan tro att du också fått en del fitta under din tid som hyllad och turneerande artist. Du tycker säkert inte att all fitta är bra fitta men du ska vara tacksam för ditt liv och din talang Peter. Fitta är inte allt här i världen Peter. Så sluta tänk på fitta för ett litet tag och försök skriva fler underbara låtar i klass med "Tess".
Jag tackar dig för din musik och ber så hemskt mycket om ursäkt. Jag hoppas att du förlåter mig.

Hit me tonåren tack!

Jag är inne i en lång jobbperiod nu. Varje dag jobbas det och varje kväll vilas det. Det tränas inte alls mycket nuförtiden och det är synd. Hur ska man kunna ta sig tid när man jobbar 10-19 nästan varje dag?

Vad underbart det skulle vara att vara i yngre tonåren igen. Det enda man brydde sig om då var att inte bry sig om vad auktoriteter sade och att hoppas på att få mer pubishår. Vissa fick skitmycket pubishår och springer runt på stan med rakade alternativt ansade kön. Det kan vara vemsomhelst.
En annan bra grej med att vara 13-15 är att man aldrig gjorde av med så mycket pengar. En tusenlapp räckte gott och väl i en månad. Nu räcker en tusenlapp en betydligt kortare stund utan att livet är ett dugg mer glamouröst.
Jag dricker fortfarande fulsprit i parken, jag köper fortfarande multig kebab på folkungagatan, jag hoppas fortfarande att jag ska bli något när jag blir stor.
Stor har jag blivit. Buken är min vuxnaste del.


Räddad av Steven

Jag fick en fråga nyss om vad meningen med mitt liv var.
Jag svarade att jag inte visste.

Sen fick jag frågan "vad ser du fram emot?"
"ingenting" var mitt spontana svar.

Det enda som är garanterat vid födseln är att du ska dö. Hur fan kan man vara optimist med den sortens facit i handen? Optimism är naivitetens och idiotins snygga kusin.
Svarta tankar och mörka horisonter var det enda jag kände när jag ville glömma min bitterhet med lite tanklös TV. Och på TV visar dom min favoritsadist Steven Seagal. Jag blev genast gladare än på länge, det var ju en hel vecka sen en annan film med honom sändes.

Nu förstår jag den lycka som pojkvänspundare känner när de träffar en ny pojkvän. Den är inte speciell, men den dämpar tankarna om ens egna värdelösa liv.

Midsommar på Grinda

Här sitter man sjuk och trasig ett dygn efter att man kommit hem från midsommarfirandet på ön Grinda i Stockholms skärgård. Redan på båten ut så började jag ana oråd då vi satte igång med drickandet. Hela dagen ägnade vi oss åt samma aktivitet tills det blev dags att gå på krogen. Inne på krogen så snor jag en vinare och står och pratar om vilken mästertjuv jag är så att vakterna hör mig och slänger ut mig.
Sen däckar jag i tältet och vaknar några timmar senare av att min kropp tydligen inte föredrar att ligga på svinhårt underlag och frysa till ljudet av regn. Jag åt frukost bestående av öl och rödvin och skålade med mina liksinnade kamrater.
När jag väl kom hem igår så däckade jag i sängen, vaknade ett par timmar senare och däckade igen. Nu är jag förkyld och paj och funderar på att ta min första dusch sen i torsdags kväll.

I mångt och mycket så är mitt liv likt blondinbellas liv.
http://blondinbella.blogg.se/
Förutom att hon verkar vara ett större svin än mig.


"allt ska väl gå att köpas för pengar tyckte vi? men nej. "

"Att klä sig i morse blev riktigt svårt men jag bestämde mig för vita jeans, silverfärgat babylinne och min rosa jacka, skor har jag inte bestämt än.."

"Nej nu måste jag plocka ihop lite grejer innan städerskan kommer, sedan blir det några timmars jobb och lunch med mamma!"

"Vid tolv gick jag hem till Felix där resten av MUFstyrelsen var; Edvard, Marcel, Sebbe och Victor."

viljan att desertera

Lusten att lämna Sverige är stark nu. Jag vill supa mig full och sätta mig på ett sånt där livsfarligt flygplan till varsomhelst.
Jag skulle anlända till arlanda lite halvpackad och dra i mig några shotar sprit innan jag checkade in. Jag skulle boarda med relativt hög promillehalt i blodet. Sen skulle jag sitta i den där burken gjord av plåt och en massa explosiva vätskor som brinner tio kilometer upp i luften och hoppas på att överleva.
Den lilla spritflaskan skulle glida runt i mina svettiga och nervösa händer och min hjärna skulle vara låst på tankar om flygkrascher.,, Men någonstans inne i min nervösa kropp så skulle en känsla av frihet ligga latent i väntan på en eventuell landning och underbara kravlösa dagar. Bara tanken på att för ett litet tag vara i ett annat land där dom talar nåt konstigt språk och där man inte litar på polis och sjukvård gör mig varm i kroppen. Datorskärmen känns som solen och tagentbordet känns som en resturangmeny när jag tänker på det.
Mitt saldo känns tyvärr som Rebell-Robbans saldo så jag kommer ses blek och blöt i stockholm i sommar. Sugandes på en kall kräfta, badandes i elva-gradigt vatten, sägandes " -men badvattnet känns ju faktiskt varmare när det regnar".

Det är lätt att hitta till himlen idag när det är molnfritt

De senaste dagarna har dominerats av värme och solsken här i stockholmsområdet. Skånska stadsjeepar bullrar med neddragna rutor i innerstaden mellan reklamfirmor och nyköpta lägenheter. Viktiga killar springer runt med urringade t-shirts,komplicerade blonderade frisyrer och tajta vita trekvartsbyxor och låtsas "ha koll på läget". De viktiga tjejerna som talar non-stop i mobiltelefon och önskar att de var viktigare än de är, bär så stora solglasögon att de nästan behöver stödhjul. Gator och parker fylls av soltörstande svenskar som så fort som möjligt vill få färg på sin hud för att framstå som lyckade och avslappnade människor.

Själv sitter jag inne i skuggan och pluggar inför tentan som går av stapeln imorgon. Som du märker så skriver jag blogg istället för att plugga. Där har du en liten jävla ledtråd om hur det går.

Jag vill avsluta med att säga att mina tankar är med Povel Ramel idag. Om du har missat Povels briljans så bör du lyssna på "ta av dig skorna".

"...sköna kvinnor tar av sig skorna i dunklet under ett bord
tog soldaterna av sig skorna så blev det inga mord
uh fantastiskt..."

Blogg.se´s explorerchock!

Rubriken är skriven av en av aftonbladets journalister men här är det Stefan som skriver igen.
Nu tycks det roliga med den här bloggen vara över. Jag tappar besökare sen blogg.se ändrade den här jävla sidan så att folk inte kan läsa eller skriva kommentarer med explorer.

Enligt mig så är det en idiotisk uppdatering. Det är som att ett gatukök skulle förbjuda sina kunder att äta med händerna. Exakt på pricken samma sak.


Hjon

Det sägs att den som har vänner är rik. Detta skulle betyda att jag slipper oroa mig för min framtida ekonomi. Men tyvärr är det inte så enkelt. Jag kan  tyvärr inte skita i att betala hyran och ge dom Tobbe istället. Jag kan inte heller byta ut mobilräkningen mot Nutte. I detta politiskt korrekta samhälle är tydligen min rätt att kunna betala räkningar inte lika viktig som mina vänners "rätt till ett liv i frihet".

Men om jag på grund av fattigdom skulle undvika att betala mina räkningar, vad skulle staten vilja ha av mig då?
Svar: MEEEER pengar!
Om man är fattig så HÖJER dom återbetalningsbeloppet när man får en påminnelse. Det är som att staten är en våldtäktsman och människan är offret, och det svagaste offret spöas lite extra bara för att det är så enkelt och roligt.
En lustig detalj i Sveriges ekonomi är att de fattigaste som vill ha någonstans att bo måste betala mest för att få bo någonstans. Detta vet alla som lånat från banken. Om man inte redan äger en massa pengar så blir räntan på det lånade beloppet högre. Men ingen förklarar varför. Men det ska tydligen vara inom lagens gränser.
Jag antar att våra bankmän gladeligen hade besökt oss hemma och pissat oss i ansiktet om det hade varit lagligt. Men nu är det inte det, dock är ocker lagligt så det är ocker som används för att förnedra oss.

Jag tror att dessa regler är skapade av en sadistisk och rik slipsgubbe som sitter och gnuggar sina flottiga händer samtidigt som han skrattar åt skuldsatta hjons svettiga  pengastress.

Osunds kommentar i mitt förra inlägg bör förklaras för er som inte förstår det interna i situationen.
Jag var hemma hos Osund och såg en hög med räkningar som låg obetalda på fönsterblecket. Jag var tvungen att stilla min nyfikenhet och frågade:
- Är det där räkningarna som du skiter i att betala?
Osund: - Ja, det är det!
Sen tog han en klunk av sitt nyinköpta vin med ett självbelåtet leende på läpparna.

....

Jag hatar mig själv.
Jag har tydligen glömt att betala enochenhalv hyra. Hur i helvete kan man vara så dum i huvudet? Nu ska jag betala 3000 spänn som jag inte har till en hyresvärd som är miljonär. Om någon skulle mörda mig så skulle jag vara tacksam.

Jag har aldrig upplevt en lycklig och rolig månad, men Maj år 2007 var värre än normalt. Dåliga nyheter har lagt sig på hög över mig och när jag kippar efter andan så visar det sig att mina pengar ligger och brinner upp i närheten och jag andas brandrök.

Det här är inget patetiskt inlägg som jag få uppmuntrande kommentarer på. Det här är ett patetiskt inlägg som förklarar hur det är att vara jag för tillfället.
Är framtiden ljus då? Finns det hopp i horisonten?
-Nej!

Abba the museum

Sverige är ett land av mindervärdeskomplex och ohälsosam ödmjukhet. Västerut ligger Norge, ett land där lyckliga människor åker skidor på vit snö ner till sitt friska vatten som innehåller goda fiskar och mysigt svart och tjock olja. Österut ligger östersjön, en förorenad, sjuk och döende sjö som nuförtiden mest används som en soptipp av dess grannar. Där finns ingen frisk fisk att hämta, och den enda oljan som finns där är den som spillts ut från något gammalt rostigt skepp någonstans. Den oljan blir ingen rik av.

Sverige ligger mitt emellan lyx och misär och drömmer en orolig dröm. En dröm som är vanlig bland varelser med mindervärdeskomplex. Drömmen handlar om att vara någon viktig och stark.
Småpojkar drömmer om att vara den stora och starka killen i skolan. Småtjejer drömmer om att vara Paris Hilton. Sverige drömmer om att få vara USA.

Den svenska popgruppen ABBA ( Anne-Frid, Björn, Benny, Agneta) ska nu få ett museum uppbyggt till sin ära. Museet ska placeras i Stockholm som ligger i Sverige.
Svensk grupp, svenskt museum, på svenskt territorium. Vad ska detta svenska museum heta då? Svar: ABBA the museum. Engelskt namn.

Logiken tycks ha försvunnit någonstans på vägen. Viktigpettrar och pojkvänspundare kan nog bemöta min protest med självklara argument som "ABBA sjöng ju på engelska!" och "De var ju ett internationellt band!" eller "Det är ju för att turisterna ska förstå vad det är!".
Dessa argument ( som jag själv har fantiserat ihop och aldrig kommer höra) är åt helvete fel att dra till med. För om man som turist förstår vad "ABBA the museum" betyder men har svårt att klura ut vad "ABBA museet" betyder så är man ändå inte smart nog att få vistas i möblerade rum som ligger utanför sitt hemland. Än mindre borde man tillåta dessa personer att flyga som passagerare i flygplan. 

Problemet är att det svenska språket inte är hippt. MTV och McDonalds har koloniserat vår verklighet och konkurrerat ut det svenska språket.
Det amerikanska språket är en grekisk bartender och vi svenskspråkiga är som svenska tjejer. Vi knullas av Stavros och känner oss speciella och utvalda. Men vi har alla smittats av klamydia.


Anställningspapper

Efter en lång natts sömn vaknade jag av att solen lyste in genom mitt nakna fönster. Jag låg kvar i 2 timmar och halvslumrade för drömmarna är så verkliga i detta tillstånd.
Lite gröt, lite musik, lite kurslitteratur och lite kaffe senare sitter jag här och väntar på att åka ner till mitt nya jobb och skriva på papper. Jag är nervös nu fast jag sällan är nervös. Jag ser fram emot att få jobba igen och dra in lite stålar. Det värsta med nya jobb är att man har noll-koll och är förvirrad och konstant bortgjord i början.
Men å andra sidan så är ju jag lite större och starkare än många så jag kan spöa dom som skrattar åt mig.

Swettig armhåla

Mätt mätt mätt. Jag lagade en god rätt idag som var onödigt god och fet. Men jag har självklart en ursäkt att jag åt en massa fett, jag hade gjort mig förtjänt av det. Ibland måste man lyxa till det med grädde, choklad och rödvin.

Tidigare var jag i hornstull och hämtade min cykel som fått stå där och vila ett par dagar. Jag cyklade via tantolunden och föraktade människorna som låg där i solen, jag vet inte varför men dom såg alla ut att vara dumma i huvudet.
Vidare så cyklade jag förbi ett gäng svettiga joggare varav de flesta hade feta rövar. Jag ville säga åt dom i farten när jag cyklade förbi -"Det är för sent för dig att försöka bli smal inför sommaren! Gå hem och ät glass istället!" Men jag höll det för mig själv.
När jag kom till skanstullsbron och stoppades av den obligatoriska broöppningen så joggade en tjej i min egen ålder fram brevid min cykel. Jag såg till att hon inte hade rakat sig under armarna. Jag antog snabbt att det var ett politiskt ställningstagande, att denna kvinna var en stark och självsäker kvinna som inte tar skit av någon. Hon föraktar nog det smala och slanka kvinnoidealet och kallar sig säkert feminist.
Men måste hon göra det i linne brevid mig? Visst tycker även jag att kvinnoidealet som vi matas med av medierna dag ut och dag in är äckligt, men vad som är ännu äckligare är långt hår under armarna som är blött av svett. Jag bryr mig inte om du är kille eller tjej. Svettigt armhålshår borde vara olagligt, oavsett vilken politisk ställning du har.

Det spelar ingen roll vad du tycker och tänker vi är alla människor i sociala miljöer flera gånger om dagen. Och när jag är ute bland folk är jag inte rädd för att löjligt kvinnoideal ska skvätta på mig, jag är mer rädd för stänk från någons svettiga och orakade armhåla.


Min tuffa medpassagerare

Idag när jag satt på tvärbanan på väg hem ifrån jobbet så önskade jag att jag var psykiskt sjuk och kapabel att mörda. Jag var inte det och detta skapade stora problem på hela min resa. Tåget var nästintill fullsatt när jag hoppade på i Liljeholmen men jag fick en sittplats trots allt. Tur eller otur? Svar: Otur.
Jag hamnade framför en ful tjej som såg ut att ha ett sydamerikanskt ursprung. ( Bara för att hon är ful betyder det inte att hon inte är nästan lika mycket värd som alla andra. ) Men hon var inte mitt problem, det var hennes pojkvän som satt brevid mig som var det.

Han var stor och klumpig och finnig och försökte vara hiphop och cool, men detta helt utan framgång. Jag satt där och lyssnade på när detta mänskliga fiasko låtsades vara påtänd och trött för att imponera på sina medpassagerare och sin (antagligen) nya ( och snart ex) flickvän. Han var så trött och loj att han pratade tyst. Tjejen blev märkbart mer och mer irriterad på att hela tiden vara tvungen att säga -Va!? så fort killen försökte få något sagt. Och killen som självklart inte kunde läsa mellan raderna fortsatte på sin coola bana och viskade fram sina frågor till tjejen på någon slags göteborgska.

Svetten rann på min panna och mitt synfält smalnade av och svartnade, jag knöt mina nävar och kände hur adrenalinet pumpade i kroppen. Nu skulle denna blandning av Snoop Dogg och Lasse Kronér dö! Sekunden innan han fick ett Stefansko-format ansikte så ropade tvärbanans högtalare ut: -Nästa globen.
Jag skyndade av innan jag gjorde mig skyldig till brott som skulle garantera mig en plats i fängelset.
Det enda problemet är - att jag ångar mig.

Forza bajen ... (att sluta sjunga)

Idag var Tobbe hemma hos mig med sina verktyg som vi skulle skruva ihop min cykel med. Så vi gick helt enkelt ner till min cykel på baksidan av mitt hus och började skruva. Från baksidan av mitt hus kan man se och framförallt höra söderstadion där det idag var fotbollsmatch mellan bajen och ett annat lag. Matchen hade just börjat när jag blev påmind om varför jag är totalt ointresserad av sport.
Bajen-supportrarna började sjunga bajenlåtar bestående av ett ord: hammarby. En låt gick ungefär sähär:
"Hammarby hammarby hammarbyyy, hammarby hammarby hammarbyyyyyyyyyyyyy, hammarby hammarby hammarby hammar hammar hammarby".

Jag vill aldrig mer höra halvpackade, ansiktsmålade svennar sjunga en-ords-allsång. Jag tycker att dom är orättvisa. Jag har ju trots allt tagit avstånd från sport och ägnat mina intressen mer åt musik. Jag hånar varken fotboll eller fotbollstintresserade. Jag tycker att jag har gjort mitt för att behålla en god relation med dom. Nu är det deras tur att hålla sig borta från musiken!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
hits