Lucidor

Igår satt jag hemma i min mörka ensamhet och kollade på filmen "the day after tomorrow" och underhölls av de välgjorda effekterna som förde dramatiken framåt i en rasande fart. Jag häpnades av de stora isklossarna som föll över Tokyo och skrämdes av de många tromberna som ödelade Los Angeles och skrattade åt barnet som hade cancer.
Inte för att cancer är en rolig sjukdom. Det som var roligt var hur välgjorda alla specialeffekterna är i filmen. Med imponerande precision och estetik så lyckades dom skapa alla möjliga extrema väderförhållanden med hjälp av data-teknik. Men när det var dags att filma cancer-pojken så antar jag att special-effektsfolket gick på fika för att lämna plats åt en närsynt transvestit som skulle sminka fram en cancer-look hos ungen. Transvestiten rakade ungens huvud med en rakmaskin ( inte hyvel) och sminkade över ögonbrynen med modellera. Sen filmade dom scenen med intentionen att den skulle vara hjärtgripande men som istället blev skrattretande.
Och den som sett filmen utan att skratta åt cancer-pojken måste ha någon sorts mental skada. Och om du inte skrattade och läser den här bloggen så betyder det att du antagligen inte sitter på hinseberg. Och det är skrämmande att du får gå fritt bland vanliga människor.