Lucidor

Idag jobbade jag på kappahl i köping hela dagen. Köping är ett jävla skitställe där det inte finns nånting förutom lite invånare, några hus, en massa pizzerior och lite andra grejer som jag inte känner till då jag inte kan så mycket om Köping.

Tillvaron blir skum när man jobbar så mycket.

Klyscha: timmarna räcker inte till!

Timmarna är exakt lika långa som dom alltid har varit det är bara det att man kanske planerar livet som en gurka ibland.

Jag blir glad när jag ser att vissa vågar kommentera mina inlägg. Om man inte får kommentarer så känns det som att man har lekt gäster med gester framför ett gäng blinda.

Fan va segt det är att inte ha en TV hemma. Lägenheten blir iof renare och mer städad när man inte har en TV att fly till men man håller sig ju inte ajour med vissa saker.

Nä nu är det dags att krypa ner mellan ensamhetens lakan och gråta sig till sömns och vakna upp till ännu en dags arbete.

Vart i helvete är min skatteåterbäring? I Sherwoodskogen? Eller den kanske behövdes till Göran Perssons 17-miljoners villa?

Jag har inte råd med en lägenhet på 25 kvm, men gubben som ska föra min talan i världen och Sverige ska köpa villa för 17 miljoner. Detta får mig att fundera över om jag och Göran har så mycket gemensamt verkligen..

Jag får utslag på underkroppen för att jag kryper runt halvnaken på asbest på jobbet och kliar med naglarna på mina egna lungor.

Göran pratar med sina undersåtar och dricker Loka och skakar hand med presidenter. Vem borde få en villa för 17 millijonerr, han som kommer dö inom ett halvår av cancer eller gubben som äter sig mätt på kaviar och champagne varje dag för DINA pengar?