Lucidor

På Tv visas ett program om lesbiska kvinnor som kommer ut ur garderoben när dom är runt 40 år. Kvinnorna målas upp som självständiga och starka hjältar som följer sitt hjärta. Är man lesbisk så ska man vara det tycker jag med, men jag har ändå svårt för att dessa kvinnor inte målas upp som hemska skurkar med tanke på att dom självklart har varit gifta och tillochmed skaffat barn.  Hela familjelivet har varit en lögn.

Om man är homosexuell så ska man vara bekväm med det och böga/lebba som man vill. De senaste åren har homosexualitet blivit modernt och hippt. Töntiga killar renoveras av bögar på tv, bögar designar och möblerar våra hem, bögar planerar fester och tillställningar där gräddan träffas, heterosexuella tjejer hånglar med varandra på krogen så fort en kamera tas fram. Det är inne att vara homo!

Och många är homo så mycket dom bara kan så ofta dom bara kan. Homos kommer stolta ut ur garderoben varje dag och ska prata om sin "livsstil" och berätta om hur lyckliga och självständiga dom är.
Jag antar att detta styrs av samma del av hjärnan som även gör sig påmind hos vissa invandrare. (Man flyttar från turkiet till sverige och plötsligt är man mer turk och stolt än man någonsin var i turkiet.)

Men jag personligen skiter i om du är bög/flata eller asexuell. Först och främst är du en främling. Jag bryr mig inte om min ica-handlare är homosexuell. Så länge ica-butiken bistår med utgången mjölk och multig tonfisk av märket euroshopper så spelar det ingen roll hur mycket pung affärsinnehavaren suger på sin fritid. Det är först när mjölken inte köps in pga att pungsugning snodde tid från inköpningen som jag blir sur.

Den gamla världen brinner i den nya världens industrier. Svart och giftig rök stiger mot skyarna och kryper ner i jordens fundament och försurar land, vatten, luft och liv. Isbjörnar drunknar i de växande avstånden mellan isklipporna. Fåglar fastnar i oljespill och dör. Stora mängder livlösa fiskar spolar upp på stränderna runt om i världen.

Men detta är ett nödvändigt ont för att underhålla konsumtionen och upprätthålla en stimulerande ekonomi. Det är vår plikt som människor på jorden att skaffa pengar genom att tproducera för att sedan spendera dessa pengar på produktionen så att andra människor kan ta över våra pengar och betee sig likadant. Detta är mycket viktigare än något annat.
Tyvärr har det visat sig att det inte är många av oss här på jorden som verkligen gynnas av detta. Det har visat sig att det mest är dem som styr kapitalet och dom som redan har kapital som verkligen gynnas. Men som tur var så tänker vi andra inte på detta så ofta. Vi har fullt upp med att försöka svarva ihop förgasare på någon bilfabrik.

.. jag är inte kommunist.. jag bara funderar..... och överdriver... och blir sur..... ibland...

När man sätter på tv 4 och kollar på väderleksrapporten dagligen under en viss period så inser man snart att Stockholm som får stå ut med extremt mycket regn, inte behöver stå ut med lika mycket regn som andra delar av Sverige. I norra norrland och skåne så regnar det näst intill 100% av dygnet nu på sommarhalvåret. Man nästan ser hur metrologen skäms när hon presenterar en karta av moln och regn, likt en sjunde-klassare som kommer hem till föräldrarna med sin första röklapp från skolan. Nu är det tydligen vi i Stockholm som har "tur" med vädret i jämförelse med andra delar av landet. Vårat vädet suger, men det suger inte lika jävligt som skånes väder.
Bara detta inte betyder att det blir total skånsk och norrlänsk inflyttning till stockholm så bostadspriserna stiger...........

Även jag kan vara en stekare. Igår var jag på sturecompagniet och dansade lite tillochmed. Jag  drack dyrt oc h såg ner på folk utan stil och klass. Det var glassigt och jag kände mig glamourös. Jag önskade att Tommy Zetraeus  skulle komma och avsluta sitt jobb.

"ursäkta..."
"en liten fråga bara"
"är du ledig eller?"

Jag minns inte vilken av dessa standardfraser hon öppnade med för att få min uppmärksamhet, men någon av dem var det. Och där stod hon rakt framför mig med en bestämd min och sin birollsfamilj. Hon själv hade huvudrollen i pjäsen "världen" och hon var det viktigaste och mest centrala som fanns... enligt sig själv iallafall.
Jag bestämde mig för att barnet hon höll i famnen var hennes förstfödda. Barnet var ungefär 6 månader gammalt och mamman var ungefär 40 år äldre. Hon hade nog satsat på karriären innan hon skaffade barn. Nu är hon nog mammaledig från sitt jobb som viktig projektledare någonstans. Hon spenderar nog dagarna i sjöstaden där hon bor med andra alldeles för gamla småbarnsmödrar. Där sitter dom med sina barnvagnar och kaffe-lattes och pratar om det viktigaste och mest intressanta i världen - sig själva.
Jag tyckte synd om hennes barn som nu låg intill hennes kropp som gett efter för tyngdlagen. Jag såg ned på hennes slappa och feta mage och hoppades för världens skull att det bara var dyra efterrätter och mjölkig kaffe som skvalpade runt där, och att hon inte var havande igen.

Hon berättade om att hon ville ha vårat fasade golv, men golvet var tydligen inte tillräckligt fasat för hennes genuina smak. Hon ville ha mer fasning. Mer och bättre. Hennes man var nöjd med den fasning som var men han var ju bara en biroll så hans åsikt var inte mycket värd.
Jag ringde till den semesterlediga golvleverantörens privata mobil och tog  reda på  de faktan jag behövde. Han svarade tålmodigt på mina frågor och jag vidarebefodrade till kärringen som inte nöjde sig med svaret.

Hon ville att jag skulle trolla eller uppfinna något som kunde fasa golvet efter hennes önskemål. Hon var ju upptagen med sig själv dygnet runt så varför skulle inte jag vara det?
Jag samlade all min tålamod och förklarade så sansat som möjligt att jag inte kunde tillfredsställa hennes behov. Hon vände argt på klacken och marcherade  iväg med sin man som en svans och sitt barn som en trofé utan att säga hej då eller ens tacka.

Nu sitter hon nog i sin pinsamt omoderna sjöstadslägenhet som inte har renoverats sen 2005 och äter någon exotisk choklad och gnäller om den dåliga servicen hon fick idag av en hemskt otrevlig försäljare.
Det oviktiga barnet skriker i bakgrunden utan att det ens har bett om lov. Hennes man försöker nervöst att tysta barnet så att kärringen inte ska få migrän igen. Där ligger hon på sin dyra soffa och tänker
" det är synd om mig, jag får aldrig som jag vill. Vart är världen på väg egentligen?"
Och det ÄR synd om henne.. enligt henne själv iallafall...

Jag sitter i min mysiga ensamhet och kollar på "alla älskar raymond" och läser bloggar från blogg.se´s listor. Det är intressant att läsa om vad som rör sig i okända människors huvuden. Man får en inblick i hur vanliga människor tänker och fungerar. En sak som skrämmer mig är att alla tjejer på "mest aktiva"-listan bara skriver om vilka kläder de ska ha på sig eller köpa.
"Idag ska jag klä mig i ett linne från chanel. Mina prinsesskor har märket prada och byxorna kommer från calvin klein. Handväskan är en dolce gabbana och mina otroligt stora solglasögon är självklart också chanel"

Hur i helvete ska man som läsare reagera på detta? Jag reagerar med gråtmild passivitet. Jag försöker hitta något sätt att stoppa denna sjukt egocentrerade glamourtrend som sprider sig i människors medvetande men jag finner inget svar och inser att det är ett hopplöst uppdrag.
Så tills dess att någon smartare person än mig stoppar detta tramsiga vansinne så antar jag att jag kommer få läsa om vad tjejer som kallar sig "prinsessor" eller "sessor" har på sig för kläder. Under tiden så går jag in i badrummet insvept i mitt täcke från ikea, med kalsonger från H&M och spyr i min porslinstoalett med märket gustavsberg.

Imorse var jag upp med tuppen och gick till gymet tidigt som fan. Jag är ledig från jobbet idag så jag tänkte ta vara på den här dagen och ta hand om mig själv och göra saker som jag tycker är roliga. Väl nere på gymmet ligger jag och maxar bröstmusklerna med en 14-kilos hantel i vardera hand, svetten lackade på min panna och jag pressade mig igenom alla 8- repetitionerna. När jag kom upp i sittande ställning så snurrade det i mitt huvud som det gör efter hårda ansträngningar. Jag försökte fixera min flackande blick i spegeln som stod framför mig.
Där stod Peter LeMarc på en spring-maskin och trampade. Jag började minnas att Peter har skrivit en del bra låtar och har nu (sedan jag kommit hem) skaffat mig en skiva med honom på ett mindre lagligt sätt.
Jag ber om ursäkt för denna förlorade inkomst Peter, men jag antar att du är rikare än mig trots allt. Det rättfärdigar inte mitt beteende men jag tror nog att du fått en hel del pengar genom låtar som "Mellan dej och mej" och "
Sången dom spelar när filmen är slut". Underbara låtar Peter! Och jag kan tro att du också fått en del fitta under din tid som hyllad och turneerande artist. Du tycker säkert inte att all fitta är bra fitta men du ska vara tacksam för ditt liv och din talang Peter. Fitta är inte allt här i världen Peter. Så sluta tänk på fitta för ett litet tag och försök skriva fler underbara låtar i klass med "Tess".
Jag tackar dig för din musik och ber så hemskt mycket om ursäkt. Jag hoppas att du förlåter mig.

Jag är inne i en lång jobbperiod nu. Varje dag jobbas det och varje kväll vilas det. Det tränas inte alls mycket nuförtiden och det är synd. Hur ska man kunna ta sig tid när man jobbar 10-19 nästan varje dag?

Vad underbart det skulle vara att vara i yngre tonåren igen. Det enda man brydde sig om då var att inte bry sig om vad auktoriteter sade och att hoppas på att få mer pubishår. Vissa fick skitmycket pubishår och springer runt på stan med rakade alternativt ansade kön. Det kan vara vemsomhelst.
En annan bra grej med att vara 13-15 är att man aldrig gjorde av med så mycket pengar. En tusenlapp räckte gott och väl i en månad. Nu räcker en tusenlapp en betydligt kortare stund utan att livet är ett dugg mer glamouröst.
Jag dricker fortfarande fulsprit i parken, jag köper fortfarande multig kebab på folkungagatan, jag hoppas fortfarande att jag ska bli något när jag blir stor.
Stor har jag blivit. Buken är min vuxnaste del.