Lucidor

Sverige är ett land av mindervärdeskomplex och ohälsosam ödmjukhet. Västerut ligger Norge, ett land där lyckliga människor åker skidor på vit snö ner till sitt friska vatten som innehåller goda fiskar och mysigt svart och tjock olja. Österut ligger östersjön, en förorenad, sjuk och döende sjö som nuförtiden mest används som en soptipp av dess grannar. Där finns ingen frisk fisk att hämta, och den enda oljan som finns där är den som spillts ut från något gammalt rostigt skepp någonstans. Den oljan blir ingen rik av.

Sverige ligger mitt emellan lyx och misär och drömmer en orolig dröm. En dröm som är vanlig bland varelser med mindervärdeskomplex. Drömmen handlar om att vara någon viktig och stark.
Småpojkar drömmer om att vara den stora och starka killen i skolan. Småtjejer drömmer om att vara Paris Hilton. Sverige drömmer om att få vara USA.

Den svenska popgruppen ABBA ( Anne-Frid, Björn, Benny, Agneta) ska nu få ett museum uppbyggt till sin ära. Museet ska placeras i Stockholm som ligger i Sverige.
Svensk grupp, svenskt museum, på svenskt territorium. Vad ska detta svenska museum heta då? Svar: ABBA the museum. Engelskt namn.

Logiken tycks ha försvunnit någonstans på vägen. Viktigpettrar och pojkvänspundare kan nog bemöta min protest med självklara argument som "ABBA sjöng ju på engelska!" och "De var ju ett internationellt band!" eller "Det är ju för att turisterna ska förstå vad det är!".
Dessa argument ( som jag själv har fantiserat ihop och aldrig kommer höra) är åt helvete fel att dra till med. För om man som turist förstår vad "ABBA the museum" betyder men har svårt att klura ut vad "ABBA museet" betyder så är man ändå inte smart nog att få vistas i möblerade rum som ligger utanför sitt hemland. Än mindre borde man tillåta dessa personer att flyga som passagerare i flygplan. 

Problemet är att det svenska språket inte är hippt. MTV och McDonalds har koloniserat vår verklighet och konkurrerat ut det svenska språket.
Det amerikanska språket är en grekisk bartender och vi svenskspråkiga är som svenska tjejer. Vi knullas av Stavros och känner oss speciella och utvalda. Men vi har alla smittats av klamydia.

Mätt mätt mätt. Jag lagade en god rätt idag som var onödigt god och fet. Men jag har självklart en ursäkt att jag åt en massa fett, jag hade gjort mig förtjänt av det. Ibland måste man lyxa till det med grädde, choklad och rödvin.

Tidigare var jag i hornstull och hämtade min cykel som fått stå där och vila ett par dagar. Jag cyklade via tantolunden och föraktade människorna som låg där i solen, jag vet inte varför men dom såg alla ut att vara dumma i huvudet.
Vidare så cyklade jag förbi ett gäng svettiga joggare varav de flesta hade feta rövar. Jag ville säga åt dom i farten när jag cyklade förbi -"Det är för sent för dig att försöka bli smal inför sommaren! Gå hem och ät glass istället!" Men jag höll det för mig själv.
När jag kom till skanstullsbron och stoppades av den obligatoriska broöppningen så joggade en tjej i min egen ålder fram brevid min cykel. Jag såg till att hon inte hade rakat sig under armarna. Jag antog snabbt att det var ett politiskt ställningstagande, att denna kvinna var en stark och självsäker kvinna som inte tar skit av någon. Hon föraktar nog det smala och slanka kvinnoidealet och kallar sig säkert feminist.
Men måste hon göra det i linne brevid mig? Visst tycker även jag att kvinnoidealet som vi matas med av medierna dag ut och dag in är äckligt, men vad som är ännu äckligare är långt hår under armarna som är blött av svett. Jag bryr mig inte om du är kille eller tjej. Svettigt armhålshår borde vara olagligt, oavsett vilken politisk ställning du har.

Det spelar ingen roll vad du tycker och tänker vi är alla människor i sociala miljöer flera gånger om dagen. Och när jag är ute bland folk är jag inte rädd för att löjligt kvinnoideal ska skvätta på mig, jag är mer rädd för stänk från någons svettiga och orakade armhåla.