Lucidor

"Föreställningen att det skulle föreligga ett grundläggande och egentligt konfliktförhållande
mellan arbetsgivare och arbetstagare, mellan kapital och arbete, och att
detta endast kan upphävas temporärt genom att avtal ingås, är en marxistisk kvarleva
som bortser från den verklighet där välstånd skapas genom arbete och företagande
i förening. Den grundläggande förutsättningen för arbetsmarknaden bör
vara avtalsfrihet inom ramen för den arbetsrättsliga lagstiftningen. Samarbete och
inte konflikt bör vara den naturliga utgångspunkten för ett modernt arbetsliv.

Strejker och lockouter blir alltmer otidsenliga förhandlingsmetoder. De skapar
problem för tredje part, äventyrar ekonomins internationella anseende och försämrar
dess förmåga att fungera.

Medlemsomröstning om stridsåtgärder skall kunna krävas av en minoritet av
medarbetarna. Kontraktsbrott genom vild strejk skall medföra kännbara
skadestånd och kunna leda till avskedanden.
Små nyckelgrupper skall kunna hindras att genom stridsåtgärder lamslå hela samhällssektorer.
Avtal skall kunna innehålla pliktklausuler."

helt enkelt...
Man ska utgå ifrån att det är god kommunikation mellan företagare och arbetare och att allt är frid och fröjd.
Men om arbetaren inte är nöjd med sin situation och är desperat att förändra den, så kan denna kamp vara olaglig och den missnöjde kan då avskedas för att behålla friden. För företagaren vill ju inte tappa kontrollen av sina arbetare inför sina utlänska kapitalistpolare. För det "ser ju inte bra ut".

Jag läste en krönika i tidningen metro igår, skriven av någon viktig svensk tjej som ansåg sig kontinental efter att ha varit i spanien och frankrike ett par veckor och sugit kuk. Nu hade hon breddat sin horisont och skulle frälsa oss tråkiga och kalla svenskar med sin nya syn på verkligheten.
Hon ansåg att vi bör sluta kramas när vi hälsar på varandra och istället gå över till kindpussar. För i Spanien och Frankrike kindpussas man tydligen och då ansåg krönikören att vi också måste göra det. Vidare ansåg hon att kramen var förlegad och antagligen på tok för svensk.

Jag håller med henne om att det är löjligt att kramas när man hälsar. Jag har nog aldrig gett en ärlig hälsningskram i hela mitt liv. Jag förstår inte vitsen, jag vill inte kramas och det spelar ingen roll om du är bilmekaniker Lindgren eller Cleopatra. Men jag står hellre och kramas än att bemöta mina bekanta med en kindpuss som någon jävla solariesolad bög i St Tropez.

Jag föredrar en handskakning på sin höjd, eller varför inte bara en nick som med huvudet som ett tecken på igenkänning.
Jag undrar varför man överhuvudtaget måste ta på och känna på den andra när man ses. Jag tycker att man ska hålla avstånd och använda talets gåva istället för att byta kroppsvätskor så fort man träffar någon man känner.

Ännu en gång är det tentaplugg som gäller.
Jag sitter och läser mina böcker och snubblar över lite fakta i en bok som inte har med ämnet i sig att göra men som likväl gjorde mig häpen. Den tyska tidningen die Zeit publicerade år 1985 en artikel om antalet kärnvapen i världen. Dvs såna bomber som föll över Hiroshima och Nagasaki och ödelade dessa städer med besked.
Ungefär 3600 såna bomber fanns på planeten 1985. Tjoflöjt.

Vid kalla krigets slut så bör några av dessa bomber ha demonterats kan vi hoppas men vad tror ni själva? Eller kan det vara så att det var pessimistiska och mörka siffror som tyskarna gissade sig fram till i kalla krigets bitterhet? Vem vet...

Om Tyskarna räknade så jävla fel att det bara finns en hundradel av dessa bomber på jorden (36 stycken) så är vi alla ändå illa ute.
Snart kommer nog någon girig tokjävel skicka en bomb mot någon annan girig tokjävel, och där står vi och äter glass som de oskyldiga fånar vi är och undrar vad det är för nåt som viner så vackert i luften.


Jag avslutar med att citera piloten som just släppt en av atombomberna över Japan.
-"Herregud, vad har vi gjort!"

( egentligen sa han -"Herregud, vad har JAG gjort!" men då funkar inte det citatet till denna text.)