Min nattliga vandring.
Jag har tagit sena promenader i min ensamhet och grubblat över det fenomenet seriemord, och när jag har vandrat där i vintermörkret på den knastrande snön har jag ibland fått för mig att gömma mig i skuggorna när jag hör folk som närmar sig.
Och när dom inte ser mig så känner jag ett förakt mot dom för att dom är så dumma och inte ser mig. Anledningen till att jag gömmer mig är för att se om dom är rädda för att bli förföljda av en mördare. Men ingen verkar vara rädd. Folk är så godtrogna och naiva som tror att "det inte händer dom".
JAG HATAR DOM samtidigt som dom skrämmer mig lite.
Så nu förtiden tar jag med mig rep, kniv och plastsäckar som självförsvar när jag förföljer människorna. En äldre man gick in i skogen ovetandes att jag smög efter som en gracil lokatt i snön. Jag äcklades av hans ouppmärksamma vandring samtidigt som jag var så förtjust av spänningen att jag var tvungen att hålla den hand som jag inte höll kniven i för min egen mun för att inte mitt fnitter skulle avslöja min position. Jag kände mig som ett barn igen. Ett argt barn!
Jag undrade om jag inte skulle springa fram och skrämma honom med kniven så han lärde sig att det är idiotiskt att gå i skogen när det är mörkt. Sen tänkte jag att jag kanske borde skära i honom med kniven så att han förstår allvaret i situationen.
Men jag skulle ju inte skära honom tills han dog. Och om han dog skulle det ju bara vara hans eget fel! Inte mitt! Det skulle vara han som gjorde det mot sjig själv, det förstår du väl? Det måste ju alla människor förstå att det inte skulle vara mitt fel!! Det är ju han som är så dum! Inte jag!!!1
Skånskstockholmsk vinterblask
De pendeltåg som inte ställs in är försenade så arbetarklassen spenderar många vintertimmar väntandes mellan arbete och hem och många av dessa människor har inte upplevt ett sånt bakslag sen löven föll i höstas.
Den stora medelklassen som helst av allt vill vara elit visar gärna så ofta som möjligt att dom äger en egen bil och åker med den en och en till jobben. Och en efter en så krockas det och varje dag bildas kö på de frusna vägarna. Folk sitter en och en och svär i sina bilar för att dagen efter vakna upp och likt alzheimerspatienter sätta sig i sina bilar igen.
Jag har inte tid med det här nu. Jag måste skriva ett 3-minuterstal som jag ska hålla i skolan på onsdag. Temat är "Ett möte jag minns".
Vem av alla underbara människor som jag älskar ska jag skriva om? Vem av alla fantastiska människor vars sällskap jag välsignas med ska jag ge den blygsamma äran att tala om?
/ Kevins framtida plastpappa
Ett par plusgrader och mulet-åååret runt
Här sitter man igen och glor och funderar på vad man ska göra av dagen. Först ska jag plugga och svara på en fråga till seminariet imorgon och senare ska jag väl laga mat eller promenera eller något annat som jag redan gjort tusen gånger innan i mitt liv.
Hela livet är ju en total upprepning av saker man redan har gjort. Man vaggas in i en trygg och svintråkig vardag som man måste uppleva v.a.r.j.e. j.ä.v.l.a. dag.
Och man ska vara tacksam om man är uttråkad och likgiltig för när livet väl överraskar så gör den oftast det med sjukdom och fattigdom och inte med lottovinst och livslång kärlek som ni idioter hoppas på.
Om jag hade haft pengar så hade jag beställt en resa till ett land långt hemifrån. Jag hade rest till ett ställe där solen visar sitt varma tryne i mer än 2 veckor om året, Somalia tillexempel. Jag är säker på att somalierna tycker synd om oss dumma svenskar.
En kvinnlig skolkamrat sa en gång: -Sveriges väder är som ett inkontinent kvinnoliks fitta- fuktigt, mörkt och kallt.
Tjyvar i mitt hem
Jag bor nuförtiden hemma hos min mamma. Min lägenhet håller på att renoveras och är därför omöjlig att vistas i. Det är en väldigt speciell känsla att flytta tillbaks in i sitt pojkrum igen och ligga på en tunn madrass på golvet och runka tyst.
Min nya bostadssituation resulterar i att jag har mindre kontakt med omvärlden. Jag kan inte använda internet lika mycket, och jag har svårt att ta mig härifrån med nacka-bussarna. Min nya mobil kan inte sms:a heller för jag måste installera något jävla skit genom datorn först och det går inte genom den här jävla comodore 64an.
Jag har alltså fått överge min bostad till byggare som bott i sverige i 15 minuter. Dom är bra byggare och kan sitt jobb så jag är inte orolig för kompetensen. Det som oroar mig är att dom är så pass bra att dom bygger ner mina dyraste grejer i sina egna fickor för att sedan smutsa ner som fan och sen försvinna spårlöst. Det har hänt förr ska ni veta.
Tur att jag är fattig och inte äger något värdefullt. Jag äger bara livet!
Mitt underbara liv.
Min alldeles egna framgångssaga.
snart 27-år av himmelsk eufori!
Nu ropar mamma på mig, jag får inte sitta vid datorn längre, maten kallnar...
John Blund är en fitta
Det är väldigt sällan som jag har haft sömnproblem förr men de senaste dagarna har jag varit lite käck och prövat på det här med sömnproblem. Jag börjar oftast med att lägga mig i sängen och sätter ganska genast igång med att vrida och vända i ett par timmar. Till och från ger jag upp och försöker kolla på tv i hopp om att mina ögon ska trillar ihop. Mina ögon brukar då inte trilla ihop utan jag får göra ett aktivt och nyktert val att stänga av tv´n och försöka somna ändå. Då börjar det roliga med min opåtagliga stress som sätter igång och tumlar om mitt psyke tills jag blir galen och knäpper på tv´n igen. Då är det oftast tv-shop eller testbild jag har att välja att se på för att timman är så pass sen.
Vissa dagar har jag haft turen att somna för att sedan vakna igen efter ett par timmar och ligga vaken och glo i taket, men idag lyxar jag med total sömnlöshet.
Min själ mobbar min kropp. Idag har min själ varit riktigt ond mot kroppen och tillät den att sova för länge på morgonen, inte röra på sig på hela dagen, äta pizza och godis som sköljdes ner med sprit, kaffe och red bull på kvällen. Istället för att ta en frisk promenad hem från hornstull så fick jag skjuts för "jag var ju så trött".
Jag gick och lade mig med en kropp byggd av flottig kolestrol och bultande koffein och tänkte att det skulle bli skönt att sova.
Jag har i all desperation legat och hoppats på att någon i fittja boys ska bryta sig in i min lägenhet och slå mig i skallen med en slägga. Men som vanligt så slår drömmen aldrig in.
Jag ska nog gå en promenad nu istället och försöka trötta ut kroppen såpass att den slutar fungera och rasar ihop ute i vinterregnet någonstans om ett par timmar. För vad kan vara bättre för mig nu än att ställa om dygnet som nån jävla nattvakt?
Nu har jag bestämt mig för att gå ut och röra på mig lite. Vem vet jag kanske kommer i säng vid 8-tiden på morgonen.
note to self ( världsvan engelska): Rör på dödköttet varje dag, drick inte 3 koppar kaffe på natten, drick inte sprit och redbull på natten, ät inte pizza, ät inte chips, ät inte choklad, börja knarka neråttjack.
Hurra för livet!