Galenskap
Idag är frågan om man kan tänka sig galen aktuell.
Jag snackade med Cassel som sa att vi två söker efter ångest och anledningar till att beklaga oss. Och det stämmer bra. Om jag hade gjort nåt kreativt av all den tid som jag tyckt synd om mig själv så hade jag uppfunnit hjulet vid det här laget.
Jag är glad att tider förändras ibland och man accepterar att man blivit en kärring. Medans man inte vill förändra på andra grejer som är i ständig förändring.
Ikväll är en deppig kväll. Borde sova snart.
Skönt att du har accepterat att du blivit kärring. Det är något vi andra har vetat länge.
Ingenting förändras någonsin, förutom antalet dagar sen man senast hade sex (1537). Alltid samma fruktlösa jakt på någon sorts "mening", samma grusade drömmar, samma fåfänga förhoppning om att "imorgon, då är det kanske äntligen min tur?". Det är då natten är bra, om natten kommer insikten. Man kan dela sitt själsliga mörker med nattens och känna en masochistisk tillfredställelse när man tänker: 'Du jobbar som vakt, du förtjänar fan inte bättre'.