Lucidor

Då har man ägnat större delen av dagen åt att gå på stan och kollat efter julklappar. Snabbt som ögat konstaterar man att det inte är lönt att vara inne på åhlens i city där det går 7 människor per kvadratmeter. Så vart man än står så kommer man inte undan stanken av svettiga pensionärer och barns obligatoriska gråt och skrik. Men jag bestämde mig för att behålla tålamodet och för att i alla fall få med mig En julklapp hem, så jag tog ett djupt andetag som bestod av andras utandninsluft, och började promenera mot barnfilmerna.
Det var cirka 30 meter till filmerna så det tog ungefär 20 minuter för mig att komma fram dit, och varje gång jag rundat ett långsamt fetto så dök ett nytt ännu mer långsamt och godissnaskande fetto upp framför mig. Jag ursäktade mig och klämde mig emellan, och blev hindrad igen. Ursäktade mig, klämde mig emellan och blev hindrad igen.

Jag hamnade bakom en pensionär med käpp som egentligen borde varit hemma och genrepat inför döden, jag rundade honom och stod snart bakom en fet Haningemamma vars bäst-före datum var passerat sen länge. När jag gick förbi hennes feta röv så fick jag en ond blick och ett nytt problem, hennes barn. Sonen som antagligen heter Kevin eller River retade sin syster så att hon grät och skrek. Precis som barn enligt lagen måste göra i offentliga sammanhang. Jag höll för öronen lite diskret och lämnade även denna prövning bakom mig. Jag hade 3-sekunders rast innan en svettig gubbe i all trängsel hamnade brevid mig och firade detta genom att andas tungt och fuktigt rakt i mitt ansikte.
Jag kände hur mitt hjärta bankade fortare och fortare och jag kunde nästan höra det innanför vinterjackan. Min egen svett blandad med andras rann nerför min panna.  Taken tycktes börja glida ner mot mig och det kändes som att väggarna kröp närmre samtidigt som någon höjde volymen på butikens stereo.
Jag var fängslad i ett fängelse av flåsande tjockisar och jag torterades av westlifes absolute best ultimate christmas hits. Paniken hade nu tagit över hela min kropp och det började svartna för mina ögon och tillslut faller jag... jag faller ner i något svart hål och min hjälplösa nakna kropp piskas av isande vindar. Jag ser ingen botten, jag bara faller....

Sen vaknar jag hemma i min egen säng! Jag gråter och gråter där jag ligger iklädd mina ytterkläder brevid en plastpåse jag aldrig har sett förut. Jag öppnar plastpåsen och finner 2 stycken barnfilmer med tillhörande kvitto från åhléns.
Hade jag trots allt lyckats köpa filmerna innan jag svimmade? Eller är jag ett vittne till ett himmelskt mirakel? Det kan bara änglarna svara på, men jag vet i alla fall att jag har skaffat min första julklapp.