Lucidor

Idag är en av Sveriges mysigaste dagar. De mest ivriga Luciafirarna vaknar i ottan och smyger upp för att lussa för sina mer sjusovande vänner. Det tisslas och tasslas i mörka och tysta kök. Brickor dukas med lussebullar och pepparkakor som sedan fnissandes och smygandes ska bäras in till nyväckta och förvånade föräldrar. Runt om i landets skolor klär barnen ut sig till lucior, tärnor, stalledrängar och tomtar för att sjunga och lussa för de lyckliga utvalda, och för att hylla sankt Lucia - helgonet för de horor som ångrat sitt yrkesval.

Jag har i all min kärlek och respekt för Lucia lite svårt att förstå själva kulten. Historien bakom Lucia är ju trots allt inte så speciellt märkvärdig. Lucia var ju bara en helt vanlig heterosexuell tjej som var väldigt bestämd om att hon klarade sig själv och inte ville ha en pojkvän. Är det verkligen så speciellt att vi ettusensjuhundra-år senare måste fira henne och värna om hennes minne som ett helgons?
Jag kan säkert här och nu räkna upp en massa självständiga tjejer som inte är pojkvänspundare som lever och frodas i detta nu och som därför kan sätta punkt för denna ettusensjuhundra års långa epok!
Jag gör en lista:










Slut på listan!