Lucidor

Min mobil gick sönder idag. Det var ju bara en tidsfråga innan den skulle göra det.
1969 tog Neil Armstrong en promenad som den första människan på månen. Han knatade runt och snackade klyschor med sin luft och vattenberoende-mun på en liten sten i rymden som helt befriats från luft och vatten. Detta på grund av den fantastiska teknologi som mänskligheten genom åren forskat fram.
40 år senare så kan nästan samma mänsklighet inte tillverka telefoner som håller längre än ett par veckor.  
Jag lämnade in min trasiga mobil och fick en lånemobil tills vidare. Det är en redan halvtrasig och patetisk kakbox som lever på övertid. Den ser ut som om Anna Sjödin haft den i fickan vid sitt crazy horse-besök. Alla mina nummer kommer tydligen vara raderade när jag får tillbaks min riktiga telefon om 2 veckor. Så jag måste börja samla in alla mina bekantas nummer  i.g.e.n.!
Alexander G Bell vänder sig i sin grav.


Vad fan är det frågan om?
Jag trodde att månpromenaden var början på en ny era för mänskligheten, som en teknologisk pubertet som skulle leda till en självsäker och målinriktad utveckling som vid det här laget hade skapat undervattensstäder och flygande bilar. Året är 2006 och världen borde bestå av kilometerhöga skyskrapor, besökare från yttre rymden, teleportering, och vresor i ljusets hastighet till någon badort i Andromeda där svenskor kan "vila upp sig".
Men tyvärr så har tekniken gått in i en psykologisk regression och tekniken blir mer och mer spartansk. Tidigare idag såg jag en stureplansbrud som gick och pratade i en burk med ett snöre i. Hur lätt är det för henne att spela överlägsen då? Stackars tjej.

Det är för henne som det borde arbetas hårdare på KTH. Nördarna måste föra utvecklingen framåt för jag kan inte komma på en enda ny uppfinning sen månlandningen för 40 år sedan.

Den som vill försöka motbevisa mig får gärna göra det via sms, fax eller e-mail.

/Stefan Flintstone