Lucidor

Jag läste en krönika i tidningen metro igår, skriven av någon viktig svensk tjej som ansåg sig kontinental efter att ha varit i spanien och frankrike ett par veckor och sugit kuk. Nu hade hon breddat sin horisont och skulle frälsa oss tråkiga och kalla svenskar med sin nya syn på verkligheten.
Hon ansåg att vi bör sluta kramas när vi hälsar på varandra och istället gå över till kindpussar. För i Spanien och Frankrike kindpussas man tydligen och då ansåg krönikören att vi också måste göra det. Vidare ansåg hon att kramen var förlegad och antagligen på tok för svensk.

Jag håller med henne om att det är löjligt att kramas när man hälsar. Jag har nog aldrig gett en ärlig hälsningskram i hela mitt liv. Jag förstår inte vitsen, jag vill inte kramas och det spelar ingen roll om du är bilmekaniker Lindgren eller Cleopatra. Men jag står hellre och kramas än att bemöta mina bekanta med en kindpuss som någon jävla solariesolad bög i St Tropez.

Jag föredrar en handskakning på sin höjd, eller varför inte bara en nick som med huvudet som ett tecken på igenkänning.
Jag undrar varför man överhuvudtaget måste ta på och känna på den andra när man ses. Jag tycker att man ska hålla avstånd och använda talets gåva istället för att byta kroppsvätskor så fort man träffar någon man känner.