Ett par plusgrader och mulet-åååret runt
Här sitter man igen och glor och funderar på vad man ska göra av dagen. Först ska jag plugga och svara på en fråga till seminariet imorgon och senare ska jag väl laga mat eller promenera eller något annat som jag redan gjort tusen gånger innan i mitt liv.
Hela livet är ju en total upprepning av saker man redan har gjort. Man vaggas in i en trygg och svintråkig vardag som man måste uppleva v.a.r.j.e. j.ä.v.l.a. dag.
Och man ska vara tacksam om man är uttråkad och likgiltig för när livet väl överraskar så gör den oftast det med sjukdom och fattigdom och inte med lottovinst och livslång kärlek som ni idioter hoppas på.
Om jag hade haft pengar så hade jag beställt en resa till ett land långt hemifrån. Jag hade rest till ett ställe där solen visar sitt varma tryne i mer än 2 veckor om året, Somalia tillexempel. Jag är säker på att somalierna tycker synd om oss dumma svenskar.
En kvinnlig skolkamrat sa en gång: -Sveriges väder är som ett inkontinent kvinnoliks fitta- fuktigt, mörkt och kallt.
Livet suger. Punkt slut.
Jag har skrivit klart allt till fredag när kursen slutar. Till helgen kommer fem spanjorer och två silänningar plus Zandieh och hennes snubbe. Undrar om det blir FEST då? Hmm... Livet leker. Tjohooo, ska du med ut i helgen Sterre C? Eller du ska väl vara hemma och sortera strumpor hos mamma?
silänningar? Islänningar.
Man får göra livet äventyriskt vettu, Sterre C.Du kan låta bli att tvätta picken i några dagar och undersöka vad du hittar under ollokanten. Du kan testa att se hur mycket sprit du måste dricka för att bli lite kär i Cassel eller helt enkelt testa att bli fet genom att konsumera stora mängder pizza.. Livet blir vad man gör det till, kom ihåg det!!
Nej vad jag vet så har jag klarat mig. Men det vore intressant att veta varför du tror detta om mig?
Timbaland snor låt och kallar den för sin egen:
http://www.youtube.com/watch?v=M4KX7SkDe4Q
Sånt gör mig förbannad, Timbaland borde skjutas!!
Jag har ångrat mig nu. Livet är helt ok. Punkt slut. :)
Jag ser henne varje dag. Överallt. Jag möter henne på Nybrogatan, på Fältöversten, i busskuren, i rulltrappan på NK, på bion och på Djurgårdspromenaden. Precis överallt.
Ibland är hon ensam, ibland med tjejkompisarna. Någon gång med en kille. Och hell, jag tror till och med att jag sett hela hennes familj vid nåt tillfälle. Ibland ler hon, ibland ser det ut som hon haft en jobbig dag. Ibland är hon blond, men oftast brunett.
Jag tycker att jag ser den perfekta flickvännen i massor av tjejer som bara passerar på stan. Förälskelser som varar i ett par sekunder för att snart ersättas av en ny. Hon finns överallt, hela tiden. Tjejen jag skulle vilja, men aldrig får möjlighet att lära känna.
För vi lever olika liv, våra vägar korsas i ett par sekunder och sen aldrig mer. Kanske är hon inte ens från stan, kanske har hon kille. Eller tjej för den delen.
Kanske skulle vi, när allt kommer kring, inte alls passa ihop, men kanske skulle vi trivas tillsammans som inga andra, vara perfect match. Men det får jag, hon, vi, aldrig reda på.
Jag ser henne varje dag, min flickvän. Men vi säger aldrig ens hej.