Lucidor

Idag när jag satt på tvärbanan på väg hem ifrån jobbet så önskade jag att jag var psykiskt sjuk och kapabel att mörda. Jag var inte det och detta skapade stora problem på hela min resa. Tåget var nästintill fullsatt när jag hoppade på i Liljeholmen men jag fick en sittplats trots allt. Tur eller otur? Svar: Otur.
Jag hamnade framför en ful tjej som såg ut att ha ett sydamerikanskt ursprung. ( Bara för att hon är ful betyder det inte att hon inte är nästan lika mycket värd som alla andra. ) Men hon var inte mitt problem, det var hennes pojkvän som satt brevid mig som var det.

Han var stor och klumpig och finnig och försökte vara hiphop och cool, men detta helt utan framgång. Jag satt där och lyssnade på när detta mänskliga fiasko låtsades vara påtänd och trött för att imponera på sina medpassagerare och sin (antagligen) nya ( och snart ex) flickvän. Han var så trött och loj att han pratade tyst. Tjejen blev märkbart mer och mer irriterad på att hela tiden vara tvungen att säga -Va!? så fort killen försökte få något sagt. Och killen som självklart inte kunde läsa mellan raderna fortsatte på sin coola bana och viskade fram sina frågor till tjejen på någon slags göteborgska.

Svetten rann på min panna och mitt synfält smalnade av och svartnade, jag knöt mina nävar och kände hur adrenalinet pumpade i kroppen. Nu skulle denna blandning av Snoop Dogg och Lasse Kronér dö! Sekunden innan han fick ett Stefansko-format ansikte så ropade tvärbanans högtalare ut: -Nästa globen.
Jag skyndade av innan jag gjorde mig skyldig till brott som skulle garantera mig en plats i fängelset.
Det enda problemet är - att jag ångar mig.