Lucidor

Denna blogg läses av tackochlov av fler än de 2 personer som är snälla nog att ägna 30 sekunder av sitt liv åt att kommentera. För inte länge sen så fick jag frågan av en tjej som läser min blogg om "jag hatar kvinnor"? Tydligen kan detta kvinnohat existera mellan raderna i mina inlägg. Men jag vill dementera detta och säga till de andra två som läser bloggen att jag INTE hatar kvinnor. Det är fjolligheten, martyrskapet, gnällandet, passiviteten, pojkvänspundandet och glamourtramset som ofta kommer med kvinnligheten som jag har svårt för. Men det handlar inte om hat, det är förakt.
Förakt är bara halvvägs till hat.
Det jag föraktar mycket mer än det kvinnliga fjolliga är det manliga hårda. Det kvinnliga larvet skadar mest den som själv utövar det. Det skadar hennes självkänsla, självständighet, personlighet, ekonomi etc. Hon håller problemet för sig själv och på sin höjd inom kompiskretsen som består av 2 kompisar ( som man ofta är osams med) och en pojkvän.
Den manliga hårdheten kan skada vemsomhelst som är nära den hårda mannen. Om hårdingen har ett gäng kompisar i närheten, ett par bärs innanför västen och lusten att vara en alfahanne så riskerar vilken annan man som helst i den geografiska närheten att få en smäll på käften. Den manliga hårdheten kan på ett tufft och aggressivt sätt våldta oskyldiga kvinnor. Den manliga hårdheten kan ifrånta dig din frihet och hälsa hur du än beteer dig. Den kvinnliga fjolligheten kan inte ifrånta dig något om du inte tillåter den att göra det.

Så jag föraktar den kvinnliga fjolligheten och hatar den manliga hårdheten. Detta betyder att om jag hamnar på en öde ö så gör jag det hellre med Blondinbella än med någon ur Original Gangsters.