Lucidor

På väg hem från skolan idag satt jag på tvärbanan och tjuvlyssnade på två medpassagerares konversation. Det var två herrar i min egen ålder som satt och diskuterade om någon hantverksutbildning som de båda gick på och huruvida de skulle jobba som lärlingar i sommar. Det var uppenbart att de inte kände varandra så bra då konversationen var hackig mellan de pinsamma tystnaderna. Jag låtsades läsa en metro när jag lyssnade på vad dom sa. Ord som frekvent användes var: fan, jävlar, helvete, jag hatar, idiot, dum i huvudet, skit, asså etc.
Jag log i mjugg åt att dom var så hårda att dom inte ens kunde släppa kylskåpet när dom hade en vanlig konversation.

"om man ska svetsa får man fan se till att inte ha några jävla bakfylleskakningar i händerna asså!"
"höhö ja fett asså!"
"så fett jävla jobbigt att vara bakis på jobbet asså!"
"Ah fan, jag hatar det, skitjobbigt för fan!"

Jag blandade mitt illfundiga förakt med tacksamhet gentemot de här killarna. Mitt självförtroende blir alltid lite bättre när jag har råkat möta såna här hårdingar för jag vet att jag själv inte är hård eller försöker spela tuff genom att överanvända svordomar.
Så jag dansade ut ur tvärbanan med en helt ny syn på mig själv men med samma gamla syn på killar som tror att dom vinner omvärldens intresse och respekt på att vara hårda. Jag svävade vidare uppför rulltrappan och fortsatte dagen med ett leende. Jag vill få något tillfälle där jag kan tacka alla tuffa killar som svär för mycket och låtsas vara arga vad de än pratar om, om det fanns ett dadda-hink-och-spade-pris i guld så skulle jag vara ärad att överlämna det till dom varje år i årets tuffing-gala.